Krisberedskap och totalförsvar utgår delvis från olika lagstiftning och mål, men handlar i praktiken om att samma typ av verksamhet ska bedrivas av samma aktör och med samma resurser.

Samhällets krisberedskap handlar om förmågan att förebygga och hantera alla slags svåra samhällsstörningar. Vissa myndigheter har ett särskilt ansvar i planering och hantering, men alla verksamheter och individer har en roll och ett ansvar för att bygga upp motståndskraften.

Vad är en kris?

En kris är en händelse i fredstid som hotar grundläggande funktioner och värden i samhällets, exempelvis elförsörjningen, människors hälsa eller frihet. Det kan handla om att väldigt många människor drabbas eller att en händelse får så stora konsekvenser att samhället inte fungerar som det ska.

Kriser kommer ofta plötsligt och kräver snabba beslut samtidigt som man kanske inte har så mycket information om vad det är som har hänt.

Extraordinär händelse

Ibland används begreppet extraordinär händelse i stället för kris. Det beror på att det finns en särskild lag som reglerar samhällets arbete med att förebygga och hantera kriser där begreppet extraordinär händelse används; Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (2006:544).

En extraordinär händelse är en händelse som avviker från det normala och innebär en allvarlig störning eller att det finns en överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner. Det kan till exempel vara extrem väderlek beroende på hur många som drabbas och vilka funktioner i samhället som blir lidande. Det kan även vara elavbrott, särskilt under vintern.

De tre principerna

Det svenska krishanteringssystemet har tre grundprinciper. Ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen. 

• Ansvarsprincipen
  Den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha det också under en krissituation. Med det menas att det är den vanliga sjukvården som har hand om vården även vid en kris och att kommunerna sköter skola och äldreomsorg och så vidare.

• Likhetsprincipen
  Under en kris ska verksamheten fungera på liknande sätt som vid normala förhållanden – så långt som det är möjligt. Verksamheten ska också, om det är möjligt, skötas på samma plats som under normala förhållanden. 

• Närhetsprincipen
  Med närhetsprincipen menas att en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga. Det är alltså i första hand den drabbade kommunen och den aktuella regionen som ansvarar för insatsen. Först om de lokala resurserna inte räcker till blir det aktuellt med regionala och statliga insatser.