Byanamnet, 1533–1725
Namnet Ryssbält skiftar i de olika skattelängderna och jordeböckerna. I 1533 års skattelängd omnämns byn första gången vid namn Rijskepelt.

Namnet Ryssbält har därefter ändrats flera gånger. I sparade jordeböcker och skattelängder går det att följa förändringen. 
1556 – Ryskepeltth
1607 – Ryskepelte
1613 – Ryskebeltett
1667 – Ryssbälte 
1725 – Ryssbelt eller Ryssbält.

Det är osäkert var namnet kommer från men det finns inget som tyder på att det är en ryss som lämnat efter sig ett bälte. Troligare är att det kommer från de finska nybyggarna som kom hit då platsen kom upp över havets yta för cirka 1000 år sedan. Dessa nybyggare kom hit för att ta del av den frodiga marken och de fiskrika vattnen.
En tolkning på namnet Ryssbält är att det består av två delar, "pelto" som på svenska blir åker och "rieska" som är kornåker eller kornbrödsåker.
En annan tolkning är att de kommer av finskans "rieskamaa" som betyder nyodling, nyss upphöjd jord som också kan översättas till Nyåkern.

Sjöbodar, 1640–2002
Mitt i byn står två byggnadsminnesförklarade sjöbodar. I slutet av 1970-talet fick byaföreningen ta över de två sjöbodar som då fanns kvar. De fick också bidrag för att rusta upp dessa. Spåntaket byttes och kistorna gjordes om. Av den överblivna markfyllningen gjordes en liten väg ner till dammen. Olika fiskegrejer har skänkts till sjöbodarna och dammen har grävts till för att motverka landhöjningens effekter.

En eldplats, bord och dass har satts upp i anslutning till sjöbodarna. En grillkåta finns också i det natursköna området, som är mycket väl lämpat för spöfiske eller bara en stunds avkoppling.

Tillväxt, 1750–1888
Under 1700-talets andra halva växer byn. Antalet hemman har blivit sju. Nybyggen flyttas ut till gamla odlingar och fiskeplatser. Nya delar av byn tillkommer, här kan nämnas Östanfjärden och Bodskatan. 

Fram till mitten av 1700-talet var ägorna uppdelat i tegar. Dessa var långsmala och placerade intill gårdarna. Med tiden blev tegarna uppdelade runt hela byn, vilket gjorde det näst intill omöjligt att bruka jorden.
1793 införde statsmakten storskiften i Ryssbält, och det fanns då tio hemman. Under följande 20 år växte byn till 12 hemman.
1884-1888 byttes storskiftena ut mot laga skiften, vilket medförde att många tvingades flytta sina gårdar till sin odlingsmark. 46 byggen flyttades runt i byn, bland annat sju mangårdsbyggnader. Totalt fanns det 7 hemman med 24 gårdar och tre soldattorp.

Skola, 1850–1981
1842 togs beslut att införa den första obligatoriska folkskolan. Efter flera år av missväxt var det en stor börda för bönderna, och en fast skola var inte att tänka på.

1858 inrättades en ambulerande skola. Under de kommande åren fick byn flyttbar folkskola och flyttbar småskola.

1874 tillsattes en Kommitté som kom överens med byamännen om att bygga en skola. Två år senare var byggnaden klar.

1889 avstyckades en tomt intill Askobäcken i närheten av bönhuset för den "nya" skolan. Den byggnaden hade en farstu med dörrar till två rum. En till skolsalen som mätte 8 x 8 meter och den andra till lärarbostaden med en kammare och kök på sammanlagt 3,5 x 6 meter. Nu hade Ryssbält fått en fast skola.

1934 flyttades den "gamla" skolan in i den "nya" skolan. Vid inflyttningen var det 71 elever och 1941, då det sjunde året infördes, var det 80. Antalet sjönk till 43 elever då sjundeklassen flyttade till Ytterbyskolan. Sedan dess har elevantalet sakta sjunkit och innan skolan delades 1976 var det inte fullt 40 elever. Då flyttades Ryssbälts klass 1–4 till Pålänge och Pålänges klass 5–6 till Ryssbält. 1981 stängdes skolan helt. Under de 37 år som skolan var igång skedde en del moderniseringar, till exempel att skolköket gjordes om till barnbespisning och träslöjden i källaren byggdes om till badrumsdel med toalett och dusch.

Skolan används idag som Byastuga. Den inrymmer flera samlingslokaler. Fram till 2013 fanns här en kooperativ förskolverksamhet.

Väckelserörelsen i Ryssbält, 1904–1985
Väckelserörelsen var stark i alla kustbyarna, så även i Ryssbält. När antalet deltagare växte förbjöd kyrkan gudstjänst och nattvard i hemmen utförda av lekmän. Trots lagen var rörelsen så stark att de kök som fick tjäna som samlingslokaler blev för små. Kyrkan gav med sig och det blev lagligt att hålla möten. Skollokalen blev snabbt för trång.

Vid ett möte 1904 beslöts det att bygga ett bönhus på "Backen" intill den "gamla" skolan. Bönhusets namn skulle bli Ebenezer på förslag från Erik Rask.
Bygget sattes genast igång och i stort sett hela byn var engagerad. Bönhuset skulle användas av EFS och Missionsförbundet, men även av Svenska kyrkans präster. Bygget gick enligt planerna och togs i bruk senare det året.

Äganderätten till bönhuset övergick av okänd anledning till Missionsförbundet. Gissningsvis kan det bero på att det var Missionsförbundet som stod för underhållningen.

1947 renoverades byggnaden och den så kallade "lilla salen" tillkom 1980. 1985 gjordes en omfattande renovering. Nu används inte huset vintertid eftersom uppvärmningskostnaden tillsammans med snöröjningen blir dyr.

EFS, 1954 - 1980
Många inom EFS ville ha en egen lokal då äganderätten av bönhuset gick över till Missionsförbundet. EFS-anhängarna fick hålla till i hemmen eller betala hyra för att nyttja bönhuset.

När sjukhuset i Kalix byggdes blev sjukstugan överflödig. EFS i Ryssbält fick ett erbjudande att överta huset mot att de rev ned det och fraktade bort det.
Flera bybor åtog sig att riva huset, frakta det till Ryssbält för att där bygga upp det igen. Det material som fattades skänktes av bybor. 
Nyåret 1954 hölls invigningen av kyrkoherden Johannes Nordgren.
I kapellet hölls bland annat gudstjänster, söndagsskola, juniormöten, symöten med mer.
"Åkers-Helga" Nilsson var en betydande person för EFS. Många är det i dag som har sjungit då hon spelade på orgeln. Helga anlitades även av Svenska kyrkan och spelade i flera byar.

Trafik och vägar, 1890–1940
I slutet av 1800-talet byggdes bron över dammen mitt i byn. 
Vägen till Ytterbyn tog cirka fyra år att bygga och var klar 1911. 
Vägen förbättrades sedan på 1930-talet.
Byavägarna byggdes i samma veva som A-kassan började införas. Där fick de arbetslösa jobba någon dag med en ersättning på cirka fyra kronor om dan.
Vägarna trafikerades först till fots eller med häst. På 1940-talet kom den första bussen som tog med sig både folk och mjölk från bönderna.

Då Assi Karlsborg expanderade på 1950-talet sattes en busstur in varje morgon och kväll och dessutom fem turer till Kalix. Passagerarna var så många att många fick stå.

Telefon, 1910–1920
Telefonstationen var placerad hos Övalls. Till att börja med fanns det två abonnenter: affärerna Spets och Wallstens.

Elektricitet, 1920–1940
Vid 1920-talet kom elen till byn. Strömmen räckte till en enda lampa som i regel var placerad i köket. Eftersom Pålängeån hade så begränsad kapacitet tog Kalix elverk över på 40-talet.

Post, 1930–1970
Fram till 1930-talet var Ryssbälts post stämplad i Nyborg, och hämtades där. 
När Ryssbält fick sin poststation blev Haldan Lingren postmästare. Postkontoret var 6 x 4,5 meter och rymde bostad åt Haldan. Kammaren användes till posten, kunderna fick sitta i köket.
Postsäcken hämtades i Ytterbyn med cykel. Haldan var även postmästare för Rånön som hade postgång tre gånger i veckan. Hjälpmedel som cykel, båt och skidor fick postmästaren stå för själv.

Haldan var postmästare fram till 60-talet, då han gick i pension. Poststationen blev kvar i byn till slutet av 1970-talet, då lantbrevbärningen tog över.

Arbete och fritid, 1533–2002
I Ryssbält har jordbruket varit den största näringen, även om fisket har spelat en stor roll för den dagliga matförsörjningen. Rommen tog de också reda på och saltade.
När skörden var avklarad drog bönderna ut till sina fiskevatten utmed öarna i skärgården. Vinterfisken skulle tas upp och saltas. De som inte hade eget vatten metade från en liten eka eller från stranden.

I Östanfjärden var de flesta hantverkare. Dessa män var kända för sin kunnighet långt utanför Ryssbälts gränser. Kvinnorna var ofta hemma för att sköta om hemmet, barnen och djuren. Under hösten och våren var många av kvinnorna ute för att göra dagsverken i bagarstugorna. För detta fick de mat och en krona i ersättning.
Båtbygget var en stor näring och många kunde konsten att få ihop en sjöduglig båt. När ekonomin blev bättre var det plastbåtar som gällde. I dag finns inga båtbyggare kvar i byn.