Byanamnet, 1795–1859
Namnet på byn och låglandet runt densamma säger oss att detta tidigare varit en risbevuxen ö. Marken där byn ligger tillhörde från början Näsbyn. Den första bebyggelsen i nuvarande byn uppstod i mitten av 1830-talet. De första bostadshusen antas ha byggts på Laxholmen, Klockargrund och Lustigkulla.

Skola, 1883–1969
Från 1883 – då den flyttande mindre folkskolan första gången besökte byn – bedrevs undervisning i privata fastigheter. 
1902 inrättades en fast mindre folkskola. Lokalen bestod av en sal i vilken undervisning bedrevs samt en kammare där lärarinnan bodde. Fastigheten stod på den mark som idag är skolgård. 
1932 uppfördes en ny skolbyggnad, i samband med detta såldes och flyttades den gamla byggnaden. Fastigheten flyttades till Skolvägen 19, där den står kvar än idag.
År 1950 installerades vatten och avlopp i den nya skolbyggnaden.
1981 tillbyggdes skolan med en ny gymnastiksal med omklädningsrum. Tillbyggnaden nyttjades även som byns Folkets hus. Under åren 1997-98 utfördes en omfattande utbyggnad och renovering av skolbyggnaden.
Skolverksamheten i Risögrund lades ned 2011.

Ändring av bynamnet, 1936–1940
År 1936 ville postverket byta ut byns postombud till en poststation. Lokala postverkets representant föreslog en ändring av Risön till Risögrund, då förväxling av ortsnamnet kunde ske med adresserna Resö och Rossön. Motiveringen till namnförslaget Risögrund uppges vara att det utanför byns udde finns ett flertal grund. Kungliga Generalpoststyrelsen yttrar sig i namnfrågan och föreslår i sin tur Risöudden till ortnamnskommissionen. Ortnamnskommissionen ansåg att faran för en sammanblandning av Risöudden och Risudden i Tornedalen var överhängande, och beslut om byte från Risön till Risögrund fastställdes slutligen.

Bönhuset, 1905–1986
1905 köpte byns Læstadianska förening en timring från Lantjärv, vilken monterades upp i byn. Lokalen kom att nyttjas regelbundet och även predikanter från Norge och Finland inbjöds. Under 1950-60-talet minskade aktiviteten i bönhuset.
1969 renoverades bönhuset och ett litet kök inreddes. 
1973 gjordes en utbyggnad ned mot älven och den gamla varvsklockan sattes upp på bönhuset. 1978 byggdes en ny klockstapel och ny klocka inköptes, samt orgel. 
1986 gjordes en om- och tillbyggnad, med större kök, ny väggpanel och handikappanpassning. Idag går bönhuset under benämningen Risö kyrka. Verksamheten i kyrkan består bland annat av gudstjänster, förrättningar, ungdomsverksamhet, träffar för daglediga, luciafest, julfest och julotta.

Ångbåtstrafiken, 1890–1930
Från 1890 gick under sommarhalvåret mindre ångbåtar med passagerare och gods regelbundet tur och retur från Kalix med ändhållplatserna Nyborg, Karlsborg och Axelvik. Ångbåtarna stannade vid bryggor längs färdvägen, bland annat vid Risön. 1915 uppges en ångbåtsbiljett enkel resa Risön-Kalix kosta tio öre. Byn fick även sin post med ångbåtarna under tiden 1912-1920.

Post, 1898–1996
Från november 1898 kunde byborna utväxla post med postföraren på den inrättade postföringslinjen mellan Kalix och Karlsborg. Med undantag för åren då posten levererades med ångbåt (1912–1920) rådde denna postordning fram till 1934.
1934 började också bussarna som nyttjades för postföring att gå igenom byn, eftersom vägen Risön-Karlsborg stod klar.
Från 1976 delades posten ut av stadsbrevbärare, som utgick från Karlsborg.
1982 flyttades posstationen till en ny byggnad.
1991 upphörde poststationen och entreprenadpostkontor infördes. Konsumbutiken stod för entreprenörskapet fram till affärsnedläggningen 1993, därefter övertogs uppdraget av Resins kiosk och livsmedelsbutik. 
1995 stängdes entreprenadpostkontoret.
1996 infördes lantbrevbäring.

Vägar, 1914–1980
Vägen Kalix-Karlsborg över "Lampen" byggdes 1914. En väg från Risön byggdes för att anslutas till nämnda väg. De gamla vägsträckorna finns kvar än idag och nyttjas av bybor som cykel- och promenadväg. 

1934 byggdes vägen Risön-Karlsborg. 
1963 drogs en ny sträckning av riksväg 13 (nuvarande E4) norr om byn och en ny anslutningsväg byggdes mellan byn och riksväg 13. 
Byns inre vägnät byggdes på 1970-talet.
Den nuvarande vägen från byn ut till E4 byggdes cirka 1980.

Telefon, 1920–1990
Telefon drogs till byn omkring 1920. År 1923 fanns det i byn tre abonnenter och fyra apparater. En av de första telefonerna fanns hos handlare Vikström. Efterfrågan på telefonabonnemang var till en början låg och 1933 fanns det fyra abonnenter i byn. Under 1940- och 50-talen ökade efterfrågan på abonnemang och den gemensamma statistiken för Risön-Bredviken området nedan visar ökningstakten.

År 1944, 31 abonnenter.
År 1954, 77 abonnenter.
År 1974, 280 abonnenter.
År 1984, 436 abonnenter.
År 1990, 488 abonnenter.

Telefonväxeln för området Risön-Bredviken var från början och fram till ca 1940 förlagd hos lotsen Sundkvist i Bredviken, därefter hos O Bergström, Bredviken med telefonisterna Doris och Gretel Bergström fram till automatiseringen av stationen år 1956.

Elektricitet, 1930–1941
Risöns Belysningsförening bildades 1930, och innefattade 80 abonnenter. Föreningen upphörde 1941. Kraftstationen i Björkfors som hade startat elproduktion 1917-18 producerade byns ström. Kraftstationen i Björkfors raserades år 1934 på grund av stora vattenmassor i älven och elproduktionen upphörde. Statliga Vattenfall stod därefter för strömproduktion.

Näringar, 1800–1950
Risöns by växte fram med industrialiseringen, utvecklingen styrdes till en början huvudsakligen av varvsnäringen och sedan  av sågnäringen och sulfatfabriken. Då näringarna till en början var säsongsbetonade och arbetet lågavlönat var större delen av befolkningen tvungen att hålla någon form av tamboskap. När industrierna så småningom drevs året runt och jobben blev "säkrare" och bättre avlönade försvann behovet av boskap. Byns kor försvann till största delen under 1940-talet och de sista grisarna i slutet av 1950-talet. Hantverksentreprenörer som krukmakare, bagare och skomakare fans här i omgångar fram till 1960-talet.

Risövarv, 1800–1960
Omkring 1839 förvärvade Johan Bergman Olsson skeppsbyggplatsen i Risön, där det troligen byggts segelskepp sedan början av 1800-talet. Under Johan Bergman Olssons ägande upplevde varvet sin storhetstid. Av de omkring tjugo fartyg som tillhörde Bergman Olssons handelsflotta har troligen de flesta byggts på Risö varv. Skeppsvarvet var efter dåtida förhållanden modernt.

Kalix utlastningshamn, 1840 - 1870
Under en period fungerade Risö udde som utlastningshamn för området. År 1858 uppges att största delen av Haparanda tullkammarens trävaruexport skedde över Risö hamn.
Det var inte bara sågat virke som skeppades ut utan även stora mängder handbilade sparrar som exporterades till bland annat Danmark och Tyskland.
Utlastning av tjära och andra varor som smör, skinn, pottaska och lim skedde också över hamnen.
När båtarna anlände till hamnen i Risön hade de ofta med varor som befolkningen i området hade behov av. Det var främst mjöl, salt, socker, spannmål och specerier som levererades till handlare längs färdvägen.

Trävarufirma, 1840 - 1903
Göteborgarna David Hummel och Ludvig von Betzen var under en tid bosatta i Kalix, där de bildade firman von Betzen, Hummel & co. Till en början drev de handel med handsågade bräder jämte bjälkar vilka bilades i vikarna i Risön. Under 1850-talet bedrev företaget även handel med tjära och pottaska och ett mindre antal segelfartyg införskaffades.
År 1851 köpte bolaget del i Gylgens bruk som innefattade såg och masugn. I mitten av 1850-talet uppförs Yttermorjärvs såg. Ludvig von Betzen avgår 1864 ur bolaget och Handelsbolaget Bergman, Hummel & co bildas. L Von Betzen som hunnit skaffa sig en ansenlig förmögenhet, drogs sig tillbaks från sina tidigare affärer och flyttade till Klara församling i Stockholm. D Hummel flyttar 1884 till Stockholm där han inköpte Bayardska palatset vid Kungsgården. Han fortsatte som delägare i bolaget fram till dess likvidation 1903.

Bergman, Hummel & co, 1860–1965
Omkring 1863 bildar Bergman-Olssons son J A Bergman tillsammans med David Hummel och Johan Sällström handelsfirman Bergman, Hummel & co.
Johan Bergman Olsson avlider 1865 och sonen J A Bergman tar över stora delar av faderns tillgångar, bland annat varvet i Risön.
1868 startar handelsfirman Bergman, Hummel & co Karlsborgs ångsåg. Risöns varv blir nu en del av sågverksrörelsen.
1874 ombildas handelsbolaget till aktiebolag. Efterfrågan av segelskepp minskade och ute i Europa började ångfartyg i järn att produceras. Risö varv fick nu rollen som pråmvarv.

Pråmvarvet, 1880–1968
Risö varv började på 1880-talet at producera fyrkantiga tjärade träpråmar, de flesta med en husliknande överbyggnad. Det virke som producerades vid sågarna lastades i pråmar som bogserades ut till väntande fartyg, vilka sedan handlastades.
Sulfatfabrikens tillkomst 1914 medförde ett behov av större pråmar (karvpråmar). Med pråmarna fraktades nu flis från sågarna i Piteå, Seskarö och Båtskärsnäs till massafabriken i Karlsborg.
1949 byggdes två stora pråmar som skulle användas för frakt av timmer på Göta Kanal.

1955 stod en 250 meter lång utlastningskaj färdigbyggd vid Karlsborgs sågverk. I och med detta försvann behovet av pråmar, och pråmtillverkningen lades helt ned. Reparationer och underhåll av befintliga pråmar pågick fram till 1968, då all verksamhet vid pråmvarvet upphörde.

Lindbäcks åkeri, 1920–1995
Oskar Lindbäck startade sin åkeriverksamhet med hästar. Han ägde under 1920-talet cirka sex hästar. Oskar köpte sin första lastbil ca 1928. Som chaufför anlitades Gustav Widgren, då Oskar själv saknade körkort. Verksamheten växte och sönerna Gunnar, Gösta och Harald tog över driften av åkeriet. Fordonsparken växte stadigt och i början av 1990-talet uppgick maskinparken till ett hundratal fordon. Driften av företaget sköttes nu av Oskars barnbarn och var ett av Norrlands större åkerier. Ekonomiska problem gjorde att företaget splittrades cirka 1995.

Åströms Varv och Rederi, 1940–1981
I mitten av 1940-talet flyttade Gottfrid Åström med familj från Båtskärsnäs till Risön. Han var då ägare av en bogserbåt. Gottfrid köpte en befintlig bogserbåtsslip och mark av Kalle Jonsson. Han uppförde en verkstadsbyggnad. Varvet nyttjades till vinterförvaring av bogserbåtar. Vid varvet utfördes även ombyggnationer och rep, samt motorbyten på bogserbåtar. Varvs- och rederinäringen övertogs efter hand av Gottfrids barn och senare barnbarn. Varvsnäringen upphörde helt 1964 då NVAB förvärvade anläggningen. Rederinäringen med bogserbåtar upphörde helt 1985.

Nordindustri Verkstads AB, 1964 - 1986
Företaget förvärvade Åströms varvs lokaler 1964. Lokalerna byggdes ut och här tillverkades bland annat utrustning till pappersindustrin i Karlsborg, vatten och reningsverk i rostfritt stål, tvättkabiner för städvagnar till lasarett, däcktvättar för bilverkstäder med mer. NVAB sysselsatte ett 20-tal personer. Verksamheten upphörde i december 1986. Verkstadsbyggnaden uppköptes av B Sandlund Båtskärsnäs och monterades ned. Kontorsdelen skänktes till ASSI IF och flyttades till idrottsplanen i Risön där den nu fungerar som kanslibyggnad.