Gammelgården

Gammelgården ligger sju kilometer ifrån Kalix på östra sidan om Kalix älv. Möjlighet till busstrafik under vardagar finns. Här bor kring 300 personer.

Barn i Gammelgården går F-6 skola i Kalix.

Skäl att besöka Gammelgården!

Backholmen – njut av vackert naturområde intill älven. På backholmen firas traditionsenligt midsommar.

Bergträsk – Bergträsk ligger tre kilometer från byn. En skyltad stig går från Gammelgården fram till träsket.

Bronsåldersröse - Söder om Skörbacken ligger röset, cirka 600 meter väster om Bergtjärnen och 200 meter norr om järnvägen Morjärv-Kalix. Uppmärkt stig går från Bergträsket. Röset är 12-13 meter i diameter och cirka 1,3 meter högt. Ett av de största kända gravrösena norr om Piteå älv. Rösen av denna typ är ovanliga norr om Piteå.

Kalixälven – Fin utsikt över Kalixälven där man även kan fiska lax, sik, gädda och abborre. 

Tennisbana, asfalt.

Elljusspår 2,2 kilometer. Start vid backen ovanför skolan.

Gammelgårdens historia

Källor: "Kalix del 1 Namn och språk" av Gunnar Pellijef, "Militära boställen i Norrbotten" av Einar Svartenbrand, "Byggda Skepp i Nederkalix" Ernst Lundbäck, "Folkskola i Kalix och Töre", "Inventering av skolor och samlingslokaler" av Johan Hasselberg samt "Vägar inom Norrbottens län" av Gunnar Hoppe.

Området kring Björknäs-Sklörbacken är ett kulturhistoriskt intressant område. Samma gäller den gamla bebyggelsen i Gammelgården, som sträcker sig från udden upp mot Morjärvsvägen. Åkerholmen är en annan intressant kulturmiljö. Där finns flera fiskeplatser, samt spår av tidigare odlingar och odlingsrörelser samt en 20 meter lång stenarm som kan vara en lämning från tidigare sjöfart. Längs Flasabäcken finns tydliga lämningar efter kvarn och färgstamp. Vid Stortsjärn – nordost om OK Vargens stuga och nära Mjöträsk – finns bovallar som är cirka 4 500 år gamla. 

Första omnämnandet, 1505–1871
Namnet säger oss att det är den gård som är gammal i förhållande till kringliggande bebyggelse. Byn bedöms av forskare som den äldsta byn i Kalixområdet och moderby till alla byar i närområdet. Att området har en gammal bebyggelsehistoria visar de gamla bovallarna några kilometer nordost om byn, och beräknas ha en ålder på cirka 4 500 år. I byns närområde har man även funnit många kokgropar samt ett bronsåldersröse strax öster om Sklörbacken.

I skrift omtalas byn ett par gånger under medeltiden, bland annat i ett pergamentbrev som finns i riksarkivet och är daterat den 24 september 1505 i brevet omnämnes "Morten i gamle gard"

1539 års bågskattelängd visar på att det i Gammelgården fanns 6 hemman och enligt Jordeboken av år 1543 hade antalet ökat till 7 hemman. Byn växte långsamt och 1725 hade antalet hemman ökat till ett tiotal.

Enligt Ekonomiska kartverkets karta från år 1871 består Gammelgårdens by av 
26 brukningshemman, 3 soldattorp, 1 jordtorp och 14 backstugor.

Flasabäcken, 1500–1900
Vid Flasabäcken fanns en vattendriven kvarn redan på 1500-talet. Den sista kvarnen stod kvar till början av 1900-talet. Där har även funnits en vattendriven färgstamp, vilken användes till att stampa vadmalstyg.

Kvarnen och färgstampen eldhärjades i slutet av 1820-talet, men återuppbyggdes. Färgstampen nedmonterades i slutet av 1930-talet.

I mitten av 1700-talet uppfördes en vattensåg vid Flasabäcken. Sågen byggdes om till finbladig såg år 1768. Sågrörelse har bedrivits vid bäcken fram till slutet av 1800-talet. Sågen nyttjades höst och vår då vattenföringen var som störst.
Kälsjärvträskets utdikning 1890-1897 gjorde att vattenföringen i bäcken minskade ytterligare och därmed förutsättningar att bedriva ovannämnda näringar. Idag finns ännu synliga spår efter den sista kvarnen och färgstampen.

Vid bäcken har även funnits en" spilk" det vill säga en takspånshyvel som spåntade takstickor.

Sklörbacken och Björknäs, 1543–1751
Gammelgårdsområdet består förutom av den gamla byakärnan även av Sklörbacken och Björknäs. Sklörbacken har fått sitt namn efter sklör eller ormsklör vilket är detsamma som sandödla. Björknäs som i väster gränsar till Gammelgården har även öster om sig ett skifte ur samma by och är från början utbrutet ur Gammelgården. 

I skattelängden från år 1543 anges Olof Mickelsson som bosatt i Björknäs. År 1619 nämnes "Björknäs" åter i skrift, men är sedan borta ur längderna en tid. Det återfinnes i jordeboken år 1710 "Björknääs" och 1751"Biorknäs".

Björknäs herrgård, 1543–1974
År 1543 anges Olof Mickelsson som boende på Björknäs

År 1705 innehades Björknäs av Sigfrid Jänkel. Platsen hade dessförinnan varit obebodd en tid. Björknäs, som hade namnet Gammelgården 1, hade förvärvats år 1705 av häradsfogden Sigfrid Jänkel som 1724 sålde det till Seger Svanberg.

År 1724 blev Seger Svanberg förordnad till bergmästare över Väster- och Österbotten samt Lappmarkerna. I och med tillträdandet av tjänsten flyttade Svanberg till Björknäs Herrgård. S. Svanberg avled den 24/1 1740 och änkan Maria Forbus avyttrade fastigheten 1768.

Fastigheten uppköptes som militärt boställe till kvartermästare för Västerbotten regemente. Herrgården kom att bebos av ett antal olika regementskvartermästare och det förfall av huvudbyggnaden, som troligen började i och med Seger Svanbergs bortgång, fortgick och den utdömdes som bostad ett flertal gånger.
Stället kom dock att fungera som boplats för olika regementskvartermästare fram till år 1827 då fastigheten köptes av sockenskrivaren Johan Jacob Rutberg.

På Björknäs uppfördes en ny herrgårdsbyggnad år 1845. Björknäs inköptes då av officeren och lantmätaren Johan Grape. Han var född 4 juni 1821 i Burträsk. Grape kom själv att bli invald i riksdagens andra kammare under perioden 1877-1879.

Karl Gustav Grape övertog gården efter fadern Johan Grapes bortgång 1899. Karl Gustav verkade liksom sin fader som lantmätare. Karl Gustav byggde i mitten på 1920-talet en stor fastighet i Kalix nära kyrkan och sålde herrgården i Björknäs 1929.

Ny ägare till Björknäs 1929 blev Linus Jönsson och hans hustru Agda som ursprungligen kom från Överkalix. L Jönsson utvecklade gården som under 1940-talet kom att framstå som ett mönsterjordbruk.

Bengt Lundholm och hans hustru Britt som är nuvarande ägare, köpte herrgården 1974 av L. Jönsson och använder herrgården som Privatbostad. På gården bedrivs idag spannmåls- och vallodling. På gårdens ägor finns också Kalix Ryttarförening som hyr mark och stallplatser för ett 30-tal hästar.

Vägar och persontrafik, 1700–1940
Älvens vatten har under sommarhalvåret varit den viktigaste kommunikationsvägen ända fram till början på 1900-talet. Kärrväg till Gammelgårdens såg har troligen funnits från mitten av 1700-talet.

På 1850-talet byggdes väg på älvens östra sida från Kalix kyrkby upp till Morjärv för att där anslutas till den nyanlagda vägen Töre–Överkalix som byggdes 1852.

Plogningen av vägen vintertid var inte vanlig annat än på riksvägen på västra älvstranden. Man körde ovanpå snön allteftersom, även om ett lag bönder med häst spänd, träplog försökte jämna ut". Biltrafiken på 20-talet var endast möjlig sommartid.

I början på 1930-talet anlades en ny vägsträckning genom byn. Och i mitten av 30-talet började vägen maskinplogas.

I mitten av 1920-talet började turbilar att gå mellan Kalix och Morjärvs station via Gammelgården. Bussresan Kalix-Gammelgården kostade i början på 1940-talet 50 öre.

Skeppsbyggen, 1700–1800
Gammelgården byggdes i slutet av 1700-talet några segelfartyg bland annat skeppet "Christina" på 114 läster år 1778. Skeppet "Johanna" på 122 läster år 1782 och fregatten "Belona" år 1800. Läst anger fartygets lastkapacitet och en läst motsvarar cirka 2,5 ton.

Gammelgårdens skola, 1856–1982
Gammelgården tillhörde från 1856 den fasta skolans rote (kyrkstadens) men avståndet till kyrkbyn var för stort.

1869 skildes byn från fasta rotet då inga barn från Gammelgården använt sig av den fasta skolan i kyrkstaden under de senaste tio åren.

1870 fick byn besök av den flyttande folkskolan, men detta var också enda gången som den kom till byn.

År 1874 hyrdes lokal i byn för att bedriva skolverksamhet.

Höstterminen 1894 fick Gammelgården fast mindre folkskola och 1915 inrättades fast folkskola.

Den första skolbyggnaden uppfördes 1919. 

Skolhuset förbättrades 1948 och centralvärme installerades.

1980 togs en ny skolbyggnad i bruk 1982, det gamla skolhuset revs då.

Religion, 1900–1935
Det religiösa livet i byn dominerades under den första delen av 1900-talet av den Læstadianska rörelsen. Læstadianerna köpte 1922 en tomt, och genom ideellt arbete av rörelsens anhängare uppfördes ett bönhus.
På 1950-talet minskade verksamheten, och idag är den helt nedlagd. Byggnaden är i stort behov av renovering.

Baptisterna hade också eget kapell i byn i början av 1900-talet. Omkring 1935 flyttade godtemplarrörelsen baptistbönhuset från Gammelgården till Rian. Det är idag den fastighet som kallas Riagården.

Telefon, 1918–1990
Byns första telefon installerades omkring 1918 hos Markgrens. Telefonen som var en väggapparat installerades i en telefonhytt av trä inne i byggnaden. 

Runt 1940-talet ökade efterfrågan på abonnemang och telefonväxel installerades. 
1954 hade Gammelgårdsområdet 57 huvudabonnemang.
Växelstationen fanns kvar fram till automatiseringen omkring 1957.
1990 hade gammelgården 241 abonnemang.

Elektricitet, 1920–1968
År 1920 byggdes ett vattenkraftverk i Pålänge. Kraftproduktionen igångsattes under våren 1921. Under byggtiden drogs en luftledning till Gammelgården. Kraften levererades genom bolaget Pålänge Kraft AB. Gammelgårdens belysningsföreningen bildades 1921. Björknäs belysningsförening bildades ungefär vid samma tidpunkt.

År 1936 havererade en generator i Pålänge, och efter detta blev Pålänge Kraft ett rent distributionsföretag av elkraft från Porjus.

Från och med 1952 övertog statliga Vattenfall även distributionen. Gammelgårdens belysningsförening upphörde och Björknäs belysningsförening upphörde båda 1968.

Först med fiber, 2001
Byn installerade på eget initiativ fiberkabel till hushållen redan 2001, och blev därmed först i kommunen med fiber.

        
  • Skapad: 2017-08-02
  • Senast ändrad: 2017-10-10
  • Sidansvarig: Webmaster