Skridfinnarleden, 900–1700
Skridfinnarleden är en vandringsled som börjar i Säivisnäs och slutar i Överkalix. Den går huvudsakligen över sandåsar, som i alla tider varit lätt framkomliga för jägare, jordbrukare, samer med flera. Skridfinnar är det första namn som det "civiliserade" södra Europa använde om det folk som bodde i Europas nordligaste utkanter. Skridfinnarna är samma folk som våra dagars samer. Utefter leden finns ungefär 5 000 år gamla kokgropar, och även boplatser. Rester av kolmilor, tjärdalar finns högre upp efter leden. 
1997–1998 inventerades kultur- och fornlämningar efter skridfinnarleden. Målet var att göra fornlämningarna synliga för ledens besökare, och ge leden större attraktionskraft. Detta skulle i sin tur skapa större förutsättningar för de som bedriver turistnäring och övrig verksamhet i området. Skridfinnarleden skall också ses som en stor resurs för ortsbor, skolor, med mera. Under 1998 års inventering i Sangis by och närliggande områden upptäcktes 151 nya fynd på 10–20 meters nivå över havet. Fynden bidrar till ökad förståelse för Norrbottens sentida historia.

Första boende, 1300–1600
Enligt jordeboken av Västerbotten fanns det 12 personer i Sangis, och ortsnamnet stavades Sangiis.

Skola, 1855–1900
1855 fick Sangis ambulerande folkskola (först i Kalix socken). 
1861 var Sangis av de två byar som först startade småskola i Kalix Socken. För att få småskola var byarnas invånare tvungna att hålla med skollokal och ved. 
Från 1871 delades byn i två halvor, och varje halva fick undervisningen en termin per år. 
I början av 1880-talet uppfördes ett skolhus. Byggnaden togs i bruk 1881 och Sangis blev den första byn i Kalix socken som införde fast mindre folkskola. 
1946-1948 uppfördes huvuddelen av den nuvarande skolan. Skolan byggdes för att kunna ta emot elever från fler byar, när enhetsskolan med högstadiet infördes i början av 1950-talet.
Skolan är i bruk än idag.

Brandberedskap, 1920–1968
Under 1920-talet bildades en byabrandkår, med brandspruta och slangar. Det var en handdriven spruta som fylldes med vatten och sedan två man som med var sin hävarm satte fart på vattnet ut i slangar och munstycken. Sangis byamän överlämnade sitt brandsläckningsmaterial till Kalix kommun 1945. Vid brand larmades brandchefen som skyndsamt for till brandstationen och kopplade på en luftdriven tyfon som hördes över hela byn. 1968 drogs Sangis brandkår in.

Vikingagraven, 1923–1925
Fyndet är unikt i sitt slag efter hela svenska kusten norr om Ångermanland. Själva fyndet består av en svärdsklinga och en sköldbuckla, båda av järn. Svärdet som är avbrutet mäter 85 centimeter i längd och har endast en egg. Denna typ var vanlig under vikingatidens första skede, omkring 800-talet. Svärdet var ett förnämt vapen, som inte alla män kunde skaffa sig och man har därför anledning tro att mannen i gravhögen var en framstående person. Sköldbucklan skiljer sig från den typ som användes under 700-800 talet.

Krigsåren, 1940–1942
Under andra världskriget störtade ett tyskt plan sommaren 1940 i Hästviken och slog runt. Det kom sårade till Sangis, och dom lades i fältsjukhus utspridda i hela Sangis.

Tvättstuga, 1949 - 1960
1949 byggdes en så kallad andelstvättstuga , vilket innebar att byborna satsade 50 kronor var. Tvättstugan uppvärmdes med ångpanna som eldades med en-meters ved. Beställningstvätt kom från andra byar. Under semestertider kom det tvätt från ålderdomshem, hotell och från båtar som kom till Båtskärsnäs. I tvättstugan fanns också bad för allmänheten, med två badkar, två duschar och en bastu.

Skola, 1850–1981
1842 togs beslut att införa den första obligatoriska folkskolan. Efter flera år av missväxt var det en stor börda för bönderna, och en fast skola var inte att tänka på.

1858 inrättades en ambulerande skola. Under de kommande åren fick byn flyttbar folkskola och flyttbar småskola.

1874 tillsattes en kommitté som kom överens med byamännen om att bygga en skola. Två år senare var byggnaden klar.

1889 avstyckades en tomt intill Askobäcken i närheten av bönhuset för den "nya" skolan. Den byggnaden hade en farstu med dörrar till två rum. En till skolsalen som mätte 8x8 meter och den andra till lärarbostaden på en kammare och kök på sammanlagt 3,5x 6 meter. Nu hade Ryssbält fått en fast skola.

1934 flyttades den "gamla" skolan in i den "nya" skolan. Vid inflyttningen var det 71 elever och 1941, då det sjunde året infördes, var det 80. Antalet sjönk till 43 elever då sjundeklassen flyttade till Ytterbyskolan. Därefter sjönk elevantalet stadigt, när skolan delades 1976 hade den inte fullt 40 elever. Då flyttades Ryssbälts klass 1-4 till Pålänge och Pålänges klass 5-6 till Ryssbält. 1981 stängdes skolan helt. Under de 37 år som skolan var igång skedde en del moderniseringar, till exempel att skolköket gjordes om till barnbespisning och träslöjden i källaren byggdes om till badrumsdel med toalett och dusch.

Skolan används idag som Byastuga. Den inrymmer bland annat ett kooperativt dagis samt flera samlingslokaler.

Bönhus, 1901–1959
Väckelserörelsens vindar blåste över Sangis och 1901 uppfördes ett bönhus. Alla hjälptes åt med arbete och markägarna skänkte virke till brädfodringen. Timringen var något äldre. Splittringen mellan väckelsens olika riktningar innebar dock att alla utom laestadianerna utestängdes efter 1911. Det året antogs nya stadgar som fastslog att bönhuset fick endast användas för laestadiansk bön. När övriga förbund inte längre fick vara i bönhuset bildades Sangis missionsförsamling. 
1913 beslöt Sangis missionsförsamling att bygga ett eget bönhus.
1947 köptes bönhuset av Nederkalix församling, och 1948 bildades en stiftelse för Sangis kyrka. En omfattande renovering och tillbyggnad av bönhuset ägde rum i slutet av 1950-talet. Den 12-13 december 1959 invigdes kyrkan av biskop Stig Hellsten.

Post, 1600–1900
Befolkningen i Sangis kunde nyttja den postlinje som infördes mellan Stockholm och Torneå i början av 1640-talet. Byte av postförare skedde i Sangis, där en postbonde bodde. En poststation tillkom. Postgången var daglig. När järnvägstrafiken till Lappträsk infördes 1910 levererades posten via landsvägslinje mellan Sangis och Lappträsk. 
1958 betjänades 287 hushåll och 1983 var det 323 hushåll.
Den 20 augusti 1990 fick Sangis en filial till Kalix bibliotek förlagd till postkontoret, som var först i Norrbotten med denna service.

Bron över Sangis älv, 1763–1900
Bron över Sangis älv byggdes år 1763. Den var av trä och vilade på kraftiga stenkistor. 1811 förstördes bron efter en svår isgång i Sangisälven, bron reparerades under 1812 
1838 utfördes en större reparation av bron. 

1840 beslutades om en avgift för utsocknes resande. Idag finns tre broar över Sangisälven.

Telefon, 1877–1914
1877, började telefoner att användas i Sverige. 1891 anlades ett lokalt telefonnät i anslutning till den anlagda interurbanledning Piteå - Haparanda. Norrland knöts till rikstelefonnätet 1898. Sangis fick telefon 1914.

Elektricitet, 1900–1920
I slutet av första världskriget togs initiativ till en belysningsförening. Stolparna sattes i marken 1918 och året därpå tändes lamporna.

Jordbruket, 1400–1900
Bönderna kombinerade jordbruket med fiske, bland annat lottades träskmarkerna ut vart 25 år. Fiske skedde i mindre skala, och fisken såldes lokalt. Notdragningen upphörde under 1950-talet.

Gästgiverigårdar, 1600–1900
Gästgivergårdarna har skiftat i antal och placering. Omkring 1680 fanns gästgiverigårdar utmed allmänna vägen genom Sangis, Stråkanäs och Töre. År 1844 fanns gästgivare Olof Rönnberg i Sangis. Gästgivargårdarna var utmärkta med vägskylt. Verksamhetens omfattning är icke känd.

Båtbyggare, 1700–1800
Under 1700-talet byggdes båtar i Sangis. Här byggdes byggdes fregatter (krigsfartyg, segelfartyg med rår och märsar på alla master) och snau (ett mindre fartyg för kanal och kustfart).

Jordbruk och fiske, 1700–1950
Bönderna har kombinerat jordbruket med fisket. Träskmarkerna lottades ut vart 25 år. Fisket var småskaligt, och fisken såldes lokalt. Notdragningen upphörde under 1950-talet.

Glasbruk Sandörsund, 1793–1813
Glasbruket anlades 1974 på "Kälnäset" vid Sangisälvens mynning 1794, men produktionen kom igång först i början av 1801. Verksamheten vid bruket lades ned 1813. Sandörsund var Sveriges nordligaste glasbruk med sigill. På bruket tillverkades fönsterglas , hålglas, det vill säga flaskor, skålar och dylikt. Det bodde över 100 personer i Sandörsund , varav hälften var anställda vid bruket.

Kolugn, 1850–1930
Förr producerades träkol i kolmilor av särskilt kunniga kolare. Under 1900-talet började man övergå till framställning av träkol i s k kolugnar. Orsaken var att kolmilorna gav ett för lågt utbyte. I Sangis finns en kolugn som troligtvis härrör från denna tid.

Kalkugnar, 1900–1930
Kalk har framställts av kalksten i små kalkugnar. Sådana kalkugnar var ofta enkla och kunde bestå av ett schakt i en sluttning. I Sangis finns lämningar efter sedan länge övergivna kalkugnar.

Kolugnar, 1900–1930
Förr producerades träkol i kolmilor. Under 1900-talet övergick framställningen av träkol till kolugnar. Orsaken var att kolmilorna gav ett för lågt utbyte. I Sangis finns en väl bevarad grund efter en kolugn som troligtvis härrör från denna tid 

Flottning, 1900–1950
För att transportera timret norr om Sangis var älven en naturlig transportväg, fram till mitten på 1900-talet då lades flottningen ned. Virket buntades vid mynningen till Sangisälven, Sonnaholmen i Sangis.

Tegelbruket, 1914–1950
Tegelbruket var i drift cirka 1914–1950. Från början fanns det ett sågverk, eftersom det fanns vatten som kunde dämmas upp. Dammarna fanns i bäcken som kommer från Gäddträsk och även i själva träsket. Vattenhjulet var en hjälpkraft till turbinen som drev sågverket och tegelbruket. Själva tegelbruket var drift under maj till oktober, resten av året kördes sand från sandtag med häst och vagn. Leran hämtades från en lergrop cirka en kilometer från tegelbruket. För att underlätta proceduren byggdes en "järnväg" som gick 1,5 meter ovan mark. Det fanns sex ugnar som brände teglet och det eldades en hel vecka, dygnet runt. Teglet som var närmast elden brändes för mycket och kallades järntegel.

Taxi, 1933–1982
Första taxin i Sangis var en Chevrolet 1933. Då hette det trafikbil. Företaget upphörde 1982.