Storön

Storöns bygdegård. Foto: Viktor Nilsson.
Storöns bygdegård. Foto: Viktor Nilsson.

Storön ligger vid kusten 17 kilometer ifrån Kalix. Möjlighet till busstrafik finns under skoldagar. Här bor cirka 90 personer.

Barn i Storön går skola i Ytterbyn. Denna by brukar kallas pärlan i havsbandet. Den har varit ett viktigt sjöcentrum för både finsk och svensk sjöfart sedan 1300-talet och nämns idag fortfarande som en mindre hamnort. Fisket är fortfarande en aktiv näring och under hösten landas här en stor del av den siklöja som ger Kalix Löjrom.

Läs mer på Storöns hemsida. 

Skäl att besöka Storön!

Tre hamnar – Svedjeviken, Uddviken, Hissatillhamnen med ett antal sjöbodar. Hamnarna sköts av byns fiskehamnsförening som hyr ut båtplatser. Man har även vinter- och sommarförvaring av skotrar och båtar.

Bygdegården – Lokalen kan hyras och är väl utrustad. Altan finns. Bygdegårdsföreningen tar emot bussresor och ger guidade visningar.

Fotbollsplan/Bandyplan/Hockeyplan – Sommartid finns fotbollsplan, vintertid finns bandyplan/Hockeyplan som även plogas.

Camping och Badstrand –  Långgrunt med klart och ljummet vatten. Här finns även en camping med möjlighet att hyra husvagnsplats och tältplats på stranden. Servicebyggnad med duschar och toaletter.
Strandhuset – tillhör idrottsföreningen och kan hyras för privata fester. Ligger intill byns badstrand. Tillgång till bastu och stor altan.

Sällsynta växter – Här finns ett antal sällsynta växter och ett av kommunens smultronställen är "De sju orkidéernas stig" här i byn. Skylt finns på badplatsen.
Promenadstig – Promenadstigar som leder dig runt över hela ön.
Jakt - Jaktföreningen består av jägare av både älg- och småvilt. Det finns både slakt- och viltvårdshus intill hamnen vid Hissatill.

Storöns historia

Källor: Kalixbyar.se, muntliga.

Centrum för sjöfart, 1500–1820
Att Storön varit ett viktigt sjöcentrum för både finsk och svensk sjöfart sedan 1300-talet är tydligt, eftersom där i dag finns både svenska och finska fiskekulturer. På 1500-talet omnämns Storön som en plats för en sjökrog.
Storön nämns för första gången i bågskattelängden 1539. I byn fanns då fem husbönder. Detta antal var konstant fram till 1820-talet då storskiften tog över.

Fortfarande syns rester av den farled som brukades långt in på 1800 talet. Folket i grannbyarna Pålänge, Ryssbält, Sören och Siknäs använde leden för att ta sig in till Kalix. Leden förkortade resvägen och låg skyddad från de hårda vindarna runt Skagsudden. 1920 byggdes en väg till Ytterbyn som gjorde att fiskleveranserna blev konkurrenskraftiga.

Byanamnet, 1500–1555
Namnet Storön berättar om hur läget på byn var, Storön var en stor ö med sund runt omkring. Trots att namnet är svenskt finns andra namngivna platser i Storön som skvallrar om ett finskt ursprung

Näringar, 16001970
Tradition med säljakt hölls levande fram till början av 40-talet. Fisket kombinerades under 1600-talet och 1700-talet ofta med jordbruk. Jorden i byn var ej så bördig eftersom den till stor del bestod av sand, den huvudsakliga grödan var korn. Fördelen med att odla nära havet var att frosten kom senare på hösten och att grödan sällan frös bort. Gårdarna hade vanligtvis tre till fyra kor, en häst och lite smådjur.
1920 byggdes landsväg till Ytterbyn som fick stor betydelse för fisket som blev konkurrens-dugligt, förr seglades fisken över till Kalix.
1927 bildades fiskeföreningen. Medlemmarna byggde en gemensam iskällare i inre hamnen och lastbilar transporterade dagligen fisk till Kalix.
Under mitten av 1950-talet började de första trålarna att komma till Storön. Fångsterna blev stora. Under höstarna togs det upp så mycket löja att fiskarna tog in folk för att rensa fisken.
Fiskeföreningen har byggt ut allt eftersom och det har gett byn jobb. Fisket är fortfarande en viktig näring i byn.

Sjöbodar, 1700–1900
Användes som saltbodar. Saltkaret som var placerat mitt i bodan hölls svalt genom timmerväggarna. Gavelutskottets golv användes som förvaringsutrymme och plankgolvet på utsidan användes för förvaring av fiskeredskap. Redskapen kunde även hänga på takåsarna.

Tillväxt, 1829–1960
1824 fanns det 6 hemman bestående av 4 gårdstomter som låg på Framigårdsudden och 2 tomter på Framiudden.
1829 hade antalet hemman ökat till 16 med 32 hushåll. 13 hushåll var obesuttna och omfattade 56 personer.
Det var fri avverkning till långt in på 1900-talet.
På nuvarande badstrand låg sommarlagårdar och fäbodar.
Boskapen var endast för husbehov, de största gårdarna hade 4-5 kor.
Vid sekelskiftet gav jordbruket tillfälligt jobb till de jordlösa i samband med slåtter och skörd.
1899 års husförhörslängd anger endast en piga i hela byn.
Fisket som var fritt vid kronöarna Likskär och Malören utgjorde ett matförråd åt de jordlösa.
Under 1920-talet försvann ungdomarna till sågverken i Axelvik och Båtskärsnäs under veckorna för att arbeta.
1923 emigrerade många till USA- få har återvänt.
Om Storön under medeltiden varit en knutpunkt för sjötrafiken så tappade den i betydelse vid när allt fler vägar byggdes.
På 1960-talet början togs inägomarken öster om Uddviken och Svedjeviken i anspråk för bostadsbygge.

        
  • Skapad: 2017-08-03
  • Senast ändrad: 2017-10-18
  • Sidansvarig: Webmaster