Genom de lagändringar och ändringar i förordningar som genomförts fram till och med den 1 juli 2005 har EG-direktivet om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan införlivats i svensk lagstiftning. Enligt den så kallade MKB-förordningen ska kommunen alltid göra en bedömning från fall till fall av om en plans genomförande kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Denna bedömning kallas behovsbedömning och ska genomföras utifrån kriterier som finns i bilagor till MKB-förordningen.
Bedömningskriterierna indelas i två huvudgrupper:
- Planens eller programmets karakteristiska egenskaper.
- Typen av påverkan och det område som kan antas bli påverkat.
Sammanfattningsvis handlar kriterierna om riskerna för människors hälsa eller för miljön, det berörda områdets sårbarhet på grund av till exempel överskridna miljökvalitetsnormer eller påverkan på kulturarvet eller på skyddad natur.
Resultatet av behovsbedömningen är grund för kommunens ställningstagande till om detaljplanens genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte. Endast om betydande miljöpåverkan kan konstateras ska en miljöbedömning enligt miljöbalkens bestämmelser göras. Före ställningstagandet ska kommunen ha genomfort samråd med länsstyrelsen och berörda kommuner. Kommunens ställningstagande ska redovisas i planärendet.
En översiktsplan skall alltid antas medföra betydande miljöpåverkan och planen skall därför miljöbedömmas.